Svacka

Ända sedan jag kom tillbaka till träningen efter sjukdom och semester har jag fått SLITA på gymmet (mer än vanligt). I måndags gick det något bättre men igår kändes alla vikter återigen dubbelt så tunga mot vad de var och det är inte alls kul att känna sig så jävla svag. Men. Det gäller att fortsätta kämpa och aldrig ge upp.
 
Igår körde jag på med mina benövningar tills illamåendet var ett faktum, trots att det tog emot som själva fan. Egentligen ville jag bara gråta efter första setet knäböj, helst gå hem men jag gjorde det inte. Till slut blev det ett riktigt bra pass.
 
Jag mår fortfarande illa.
 
Om någon trodde att jag föddes med stor röv kan jag tala om att så inte är fallet. De två översta bilderna där jag har platt rumpa och tandpetarben är från juli och september. De två nedersta är från november och nu i fredags. Ganska stor skillnad va? Mellan första och sista bilden skiljer det 7 kg, väldigt många jobbiga benpass och mycket mat (och godis).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0