Någon mer som har GRAVA pms-problem?

(OBS! Det här är inget jag skriver för att jag vill att ni ska tycka synd om mig.)
 
Ända sedan förra lördagen har jag mått pissdåligt. Jag har haft ångest utan orsak, inte velat göra någonting alls, inte kunnat skratta, börjat gråta helt utan förvarning, osv, osv. Jag har varit världens tråkigaste, mest negativa människa och sådan är jag inte i vanliga fall. Gnällt och skällt och irriterat mig på allt och alla, därför har jag nästan inte umgåtts med någon eller svarat i telefon då det ringt. Jag har mest legat i soffan och sett på Gossip Girl om jag ska vara ärlig och att göra så är VERKLIGEN inte jag. Att jag dessutom inte kan sova, blir tjock och får en fruktansvärd huvudvärk gör det hela ännu värre. 
 
Det sjukaste är att det är såhär varje månad (men den här gången var det extremt. Brukar ADLRIG ligga i soffan som jag gjort nu) men det glömmer jag bort i samma stund jag får mens för då blir jag ju mig själv igen. När jag sedan får PMS fattar jag inte varför jag är så nere.
 
Hursomhelst. Ska man behöva må såhär varje månad? Det måste väl finnas något att göra åt saken? Någon mer tjej med samma problem?

Sunday!

Godförmiddag!
 
Fredagens benpass gick bra, tränade väldigt mycket teknik och körde även frontböj för första gången. Riktigt kul att träna ben och riktigt kul att köra det med Amanda. Som vanligt.
 
Igår gick jag upp klockan 6 för att jag vaknade då. Lagade 1 kg kycklingfile och 1 kg nötfärs så nu har jag mat för hela kommande vecka. Jävligt skönt att slippa tänka på det. Tvättade även två maskiner och städade lägenheten. Jag är så effektiv på morgon!
 
På eftermiddag tränade jag armar och abs med en killkompis och efteråt tog jag och Amanda en långpromenad och pratade om både det ena och andra. Har saknat henne när hon varit borta i veckan.
 
Kvällen spenderades i soffan med godisskålen och Mia på Grötö på datorn. Pratade även med min lillsyrra på tele, hon förstår mig bra fast hon är så liten (jaja, 20 år är hon nu men jag ser henne fortfarande som 12 och blir alltid lika förvånad när hon levererar ena förslaget bättre än det andra). Ååh, varför bor vi inte i samma stad längre?
 
OLD picture på mig och lillsyrris. Här var vi fjortisar båda två (men glada ändå).

24 set bänk och nytt PB

Efter att ha tränat en klient igår mötte jag upp syrran för att riva av ett bröstpass men eftersom hon var så fruktansvärt sen började jag bänka innan hon kom till gymmet. 20 set hann jag med innan hon beslutade sig för att dyka upp och då blev det 4 set till. Satte även nytt PB i bänken vilket alltid är roligt. Det finns fyra övningar där jag jagar vikter: Bänk, mark, böj och militärpress/axelpress. Övriga övningar skiter jag i vad för vikter jag tar (okej, det gör jag inte, alltid roligt att öka men det spelar mindre roll) och går mer på kontakt.
 
I alla fall, det blev ett superbra pass. Syrran tog i mer än hon ville för att jag tvingade henne och min bröstmuskulatur kändes som snöslask efteråt. PERFEKT!
 
Idag kommer min bästa träningsvän hem från sin kurs och som jag längtat! Vi ska köra ett benpass ikväll, jag beställer tryck i benen, skakighet i hela kroppen och ett illamående som får mig att knappt kunna cykla hem sen. Jajjemen!
 
 

Svacka

Ända sedan jag kom tillbaka till träningen efter sjukdom och semester har jag fått SLITA på gymmet (mer än vanligt). I måndags gick det något bättre men igår kändes alla vikter återigen dubbelt så tunga mot vad de var och det är inte alls kul att känna sig så jävla svag. Men. Det gäller att fortsätta kämpa och aldrig ge upp.
 
Igår körde jag på med mina benövningar tills illamåendet var ett faktum, trots att det tog emot som själva fan. Egentligen ville jag bara gråta efter första setet knäböj, helst gå hem men jag gjorde det inte. Till slut blev det ett riktigt bra pass.
 
Jag mår fortfarande illa.
 
Om någon trodde att jag föddes med stor röv kan jag tala om att så inte är fallet. De två översta bilderna där jag har platt rumpa och tandpetarben är från juli och september. De två nedersta är från november och nu i fredags. Ganska stor skillnad va? Mellan första och sista bilden skiljer det 7 kg, väldigt många jobbiga benpass och mycket mat (och godis).

PW, solarium, fix

Började dagen med en PW och nu är det inte längre mörkt ute när man går, trots att klockan är 5-6. Fantastiskt! Lite för kallt än för min smak men det går åt rätt håll och snart är det vår på riktigt. Tjohoo!
 
Väl hemma åt jag frukost, min vanliga frukost, havregrynsgröt med ägg och väldigt mycket kanel. Tröttnar aldrig!
 
Har även hunnit med en sväng till solariet trots att jag hatar att sola solarium (har rynk- och hudcancerfobi) eftersom min bränna från resan nöts bort i ett förbluffande snabbt tempo. Trist. 
 
Min kropp känns helt överkörd, har sån träningsvärk i axlar, biceps och precis hela ryggen att det är sjukt. Sjukt men skönt. Ikväll ska benen få sitt, främst baksidorna eftersom framsidorna redan är ok. Jag har nog nämnt det förut men för er som missat har jag börjat träna ben två gånger i veckan istället för en. Ett pass för hela benen (passet med Amanda) och ett pass med fokus på baksidorna som släpar något så förjävligt.
 
Nu ska jag tvätta! 
 

Jorå!

Ryggpasset gick bra! Inga maxningar eller tunga vikter men det hade jag ju inte planerat. Körde marklyften med Fredrik som är skitbra på teknik (och även på att lyfta tungt. Han satte nytt PB idag!) och fick massor av bra tips. Jag älskar att få tekniktips och tar det aldrig som dålig kritik, jag vill ju bli bättre och då gäller det att lyssna på andra och inte bara köra på som man alltid gjort. 
 
Resten av passet körde jag själv. Väldigt mycket fokus på latsen idag. Bra kontakt rakt igenom och känslan av en sönderslaktad rygg efteråt. Jag är på väg tillbaka efter sjukdom och semester, sån jävla skön känsla!
 
Happy.
 

Laddar för mark

Jag har varit otrolig seg och trött idag. Har inte haft någon matlust heller vilket inte alls är likt mig som ALLTID är hungrig. Jag har ändå ätit såklart, trots att maten bara växt i munnen.
 
Just nu sitter jag och laddar för att åka ner på gymmet och dra mark. Jag hoppas verkligen att det går bättre idag än vad det gjorde under förra måndagens katastrofala skitpass men till skillnad från då har jag inte heller några förväntningar och kommer förhoppningsvis inte bli lika arg och sur om 100 kg känns som 300.
 
Vi får se hur det går! 
 
Min enda ryggspännisbild. 

Slut på helgen

Helgen är slut och precis som vanligt har den gått alldeles för snabbt men jag har en bra vecka att se fram emot. Imorrn är det benträning vilket jag älskar. På tisdag ska Madeleine hänga med på mitt pass. På onsdag ska jag och Madeleine ut och äta. På torsdag ska jag träna en klient som alltid är supertaggad vilket ger mig väldigt mycket energi. På fredag kommer Amanda hem = veckans favoritpass. Och så är det helg igen! Tjoff! 
 
Jag köpte ett par nya skor igår. Snygga va? Jag har faktiskt bara ägt ett par Converse förut men de var för små och gick inte att använda (köpte ett par 35:or för att "fötterna såg sötare ut i dem" trots att jag har storlek 36. Jag var 18 år då, 18 år och ganska dum i huvudet. Tur att man bir äldre och smartare).

Fredaaaaaaag!

Godförmiddag!
 
Gårdagens benpass gick över förväntan, jag klarade inte de vikter jag brukar köra på (vilket jag inte ens försökte) men jag dog inte heller av smärta eller trötthet (bara nästan). Knäböjstekniken blir bättre och bättre och igår kändes det riktigt bra, börjar hitta hur jag ska hålla stången (tätare. Tack för tipset Fredrik!) och hur brett jag ska stå med fossingarna för att kunna gå djupt utan att knäna faller inåt. Utfallen är alltid en historia för sig och de var precis lika grisiga igår som de alltid är och röven blev lika avdomnad som vanligt. Precis som det ska vara! Utfall med rätt teknik bygger rumpa, det är ett som är säkert.
 
Att träna med Amanda är verkligen jättejättebra, vi är ett perfekt team och kompletterar varandra perfekt. Jag älskar att köra tungt och smashar gärna på lite mer vikt än vad jag egentligen klarar av och hon är grym på teknik och kontakt men lite fegare med vikterna. Kombinerar man tunga vikter med korrekt teknik får man extremt bra träning och muskelutveckling vilket jag verkligen känt av sen vi började träna ihop. Win-win! Längtar redan till nästa veckas benpass!
 
Det enda negativa med benpassen är att man efteråt är så förbannat jävla hungrig och det sitter i minst ett dygn. Kroppen bara skriker efter mat och byggstenar till musklerna. I natt vaknade jag klockan 2 med kurrande mage och har inte alls sovit bra. Fyllde på med extra havregryn i morse till frukost i ett försök att få hungern i schack. Gick sådär. Höll mig mätt i drygt en kvart. 2 dl havregryn och 2 ägg, kan man inte få vara ohungrig lite längre då?
 
En annan sak. I söndags skrev jag ju att jag tangerat mitt viktrekord och jag kan berätta att det var precis som jag trodde, att jag samlat på mig väldigt mycket vätska. Jag droppade nämligen 1,5 kg på tre dagar utan att dieta.
 
Idag är det fredag vilket jag längtat efter hela veckan. Ska jobba några timmar innan jag åker och handlar och fyller kylen som ekar tom sånär som på fyra ägg, en Celsius och två Funlightflaskor. Därefter blir det städning (att jag redan städat tre gånger den här veckan syns inte. Det är lika stökigt igen. Ibland kan jag önska mig en släng av en mer pedant personlighet), dusch och matlagning för ikväll får jag besök. 

Att sänka kraven på sig själv

Igår lunchade jag på uni med min gamla klasskompis och passade samtidigt på att köpa hennes gamla juridikböcker. Jätteroligt att se henne och prata om gamla pluggminnen och annat roligt (exempelvis "knuttar" som är hennes ord för muskelmänniskor, haha). Trots att vi inte har träffats på aslänge kändes det som att vi sågs dagen innan, härligt med sådana vänner.
 
På kvällen körde jag ett bröst- och tricepspass och till motsats från i måndags, då jag var så besviken på mig själv för att jag inte klarade av de vikterna jag brukar köra med, hade jag redan innan jag gick till gymmet bestämt att det skulle bli ett komma-igång-efter-sjukdom-och-semesterpass. Vilken skillnad i känsla! Jag körde så tungt jag klarade av (vilket var tyngre än jag hade förväntat mig) och kände mig inte alls lika besviken och arg efteråt utan faktiskt glad.
 
Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv, det spelar ingen roll vad det handlar om, jag vill alltid göra så bra i från mig som möjligt. Visst, det är jättebra att jag vill det men det sätter en otrolig press som jag inte alla gånger kan leva upp till vilket gör att jag mår dåligt. Men jag jobbar på det varje dag, att vara nöjd trots att jag inte jämt presterar prickfritt. 
 
Idag städar jag lägenheten inför helgens finbesök och ikväll ska jag och min favoritträningsvän Amanda köra ett benpass. Ser fram emot det som bara den då jag förra veckan var på semester och veckan dessförinnan var sjuk. Laddad! (Men jag ska inte bli besviken om jag inte kan böja på de vikterna jag brukar. Punkt.)
 

Det finns en förklaring till allt

Både söndagens benpass och gårdagens ryggpass gick käpp rätt åt helvete. 100 i mark har inte varit något problem alls den senaste tiden, igår slet jag ihjäl mig för att ens kunna dra upp den vikten två gånger. Och benpasset, de vikterna jag brukar köra på var svintunga i förrgår, så tunga att jag ville lägga mig ner på golvet och gråta men det gjorde jag inte. Jag körde på och grisade mig igenom passet. 
 
Det finns naturligtvis en förklaring. Jag har ju inte tränat på två veckor på grund av sjukdom och semester. Dessutom har jag tydligen fortfarande en infektion i kroppen, det kände jag direkt när jag vaknade imorse med uppsvullen hals och whiskeyröst så idag blir det VILA. Jag har en klient i eftermiddag men kommer inte köra något pass själv efteråt. Det är livsfarligt att träna med halsont vettni, när jag var träningsnarkoman som tretton-fjortonåring hindrade en förkylning mig aldrig från att gå ut i kylan och springa en mil, idag har jag lite mer vett i huvudet och skulle aldrig göra det. Jag tränar för att må bra och bli stark, inte för att bryta ner, må dåligt och eventuellt få hjärtmuskelinflammation.
 
Nu onlineklientsjobb!
 

Hemma!

Jag tog mig iväg till Arlanda trots mitt sjukdomstillstånd, mötte upp familjen, åt middag och sov för att gå upp nästan-mitt-i- natten och flyga iväg till Gran Canaria för SEMESTER.
 
Vi har haft det superskönt, sol varje dag, bad varje dag, varav ett i svinkalla Atlanten. Alltså, man kan lita på Atlanten, man får ingen överraskning av att ta ett dopp där, alltid lika jävla kallt men det gör inget. Jag är en badkruka även om det är 30 grader varmt i havet. Annat var det när jag var liten, då badade jag tills jag blev ett russin och var bäst i bassängen på att simma snabbt.
 
Jag har även ätit skräp varje dag. Chips (som jag aldrig äter hemma. Gillar det liksom inte men utomlands är det gott. SALT!), choklad (det äter jag däremot hemma), pommes (äter jag heller aldrig hemma), pasta (äter jag heller inte. Har en inbillad glutenintollerans) och vin varje lunch och middag (det dricker jag VERKLIGEN inte varje dag i vanliga fall). Hann även med en festkväll men den räknas inte, dansade typ bort alla kalorier. Lägg till att jag inte tränat alls på två veckor (var ju sjuk innan jag åkte).
 
Resultatet när jag ställde mig på vågen igår var ju kul. Tangerat viktrekord! Men man ska inte stirra sig blind på de där digitalsiffrorna tycker jag, speciellt inte efter en flygresa då i alla fall jag binder väldigt mycket vätska. På vägen ner fick jag inte ens av mig ringen efteråt.
 
Jag har som sagt haft det väldigt bra men nu är det skönt att vara hemma och tillbaka till rutinerna. Har hunnit med en morgon-PW och ska snart tvätta. Sen lite annat fix och ikväll ser jag fram emot ett ryggpass med min favorittränaningsvän Amanda. Henne har jag saknat!
 
Blek som ett spöke första dagen.
 
 
 
Min fina mamma och jag dricker cava.
 
Tådopp i poolen och ett glas rött.
 
Jag och lillsyrris.
 
Stranden.
 
Så här ser formen ut på mitt tangerade viktrekord. Inte mycket tills abs längre.
 
'
Lite brunare sista kvällen.

RSS 2.0