Dött benpassdöden (jag hoppas jag återuppstår tills imorgon)

Har haft en riktigt trevlig dag precis som jag trodde att jag skulle få!
 
Kom precis hem från en mycket bra benpass. Jag var rädd att det skulle kännas lika motigt och tungt som i söndags men neheråå! VIsst var det jobbigt, självklart, men det kändes inte som att kroppen stretade emot huvudet och jag kunde utan problem pressa mig så mycket som jag ville (tills benen nästan gick av och röven domnade bort). Det är många som tycker det är svårt att pressa sig själva när de kör ensamma men jag är nästan tvärtom. Jag tänker kanske inte så bra tankar till mig själv (typ "Nu faaan kör du, din svaga tjockis" "Kom igen, ta iiiiii!" "Jävla mes, bättre kan du!" osv.) om man ska snacka självkänsla och sådär men jaja, det får mig att göra det jag ska och jag vet ju själv hur MISSNÖJD jag är efteråt om jag inte gjort mitt bästa. Den känslan vill jag aldrig lämna gymmet med (även om det såklart händer. Jag har dåliga träningsdagar jag med). Summering: Jag mår bra av att trycka ner mig själv när jag tränar men enbart när jag tränar. Efteråt klappar jag mig själv på axeln för ett bra utfört arbete (om jag gjort det jag vill att jag ska ha gjort).
 
Nu är jag totaldöd, i samma sekund som jag kom ut från gymmet blev jag disktrasa. Ska stappla in i duschen och sen ÄTA och efter det SOVA. Imorgon är det upp med tuppis, packa (inte gjort det idag, bara skrivit packlista så packningen går på två minuter. Kanske tre), träna, äta och sen åka till Arlanda. Om jag återuppstår vill säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0