Varför är det så fult att vara nöjd med sin kropp?

Igår postade jag ännu en "skrytbild" på Instagram. Där talade jag om att jag är nöjd med min kropp och vad jag åstadkommit, både muskulärt men också känslomässigt ( jag är nämligen fd. anorektiker, fd. träningsnarkoman, fd. bulimiker).
 
Jag vet inte jag, men jag har fått både den ena kommentaren värre än den andra men gemensamt för dessa är att det inte är okej att "exponera sig" så som jag gör. Jag är för självgod, jag ser ut som "hel karl", jag är äcklig, jag är än det ena, än det andra. Jag är fel, helt enkelt.
 
Kanske att det sticker i ögonen på folk när jag postar bilder, kanske att somliga tycker att jag är självgod, självupptagen och skryter, tycker jag är bättre än någon annan, kanske att folk även tror att jag egentligen inte trivs med mig själv, att jag bara vill ha "likes" och bekräftelse genom att lägga upp halvnakna bilder på mig själv, kanske att folk tror att jag lägger ut bilder för att visa hur "duktig" jag varit som tränat...
 
Jag ska berätta, en gång för alla, hur det ligger till. 
 
Jag är stolt över att jag lyckats få en kropp som jag trivs med. Jag är stolt över att jag faktiskt tycker att jag är fin och kan SÄGA det. Jag är stolt över att jag trivs trots att jag inte alls är deffad i dagsläget. Visst, jag saknar mina synliga magrutor och de ådror som slingrade sig som ormar över mina armarna i höstas, vissa dagar saknar jag att ha mindre underhudsfett (speciellt när jag har PMS och känner mig som en fet flodhäst) men ÖVERLAG gillar jag min kropp. Och jag tycker inte jag är bättre än någon annan för att jag har träning som mitt främsta intresse. 
 
Att det ska vara så fult att vara nöjd med sin kropp och även visa upp den i sociala medier gör mig ledsen. Att posta bilder på sin nyvaxade bil som man putsat i flera timmar är okej, att posta bilder på sig själv när man tränat/sminkat sig/varit hos frissan/whatever är inte okej., det är bara "ytligt". I alla fall inte om man är en liten tjej från landet som snackar dalmål och inte är det minsta känd. Situationen hade naturligtvis varit annorlunda om jag hetat Ahlson eller Bäckman i efternamn.
 
Att jag spänner mina lår, visar mitt arsle i profil (som jag är oerhört nöjd med. Att gå från platt röv till putröv är jobbigare än de flesta tror, oavsett gener), spänner en biceps som utvecklas för varje vecka osv. är enligt vissa bara vidrigt, bekräftelsesökande, horigt "likes"-jagande, etc, etc. men för MIG är det inte så och för MIG är det väldigt konstigt att man följer någon på Instagram som man uppenbarligen stör sig på.
 
Enough said!

Härlig vecka

Tjo! Det var ett tag sedan jag skrev men jag kan berätta att jag mår väldigt bra, till skillnad mot i senaste inlägget, då jag var sjukt illamående.
 
I veckan har jag tränat såklart, bland annat ännu ett benpass med Martina. "Nya" knäböjen alltså, I LOVE THEM! Man får lassa av vikt men det tar FAN SÅ MYCKET MER än "vanliga" böj och det är muskler jag satsar på, inte styrkelyft. Jag har även varit med henne till Karlskoga och kollat på MC-race. Hennes kille kör och gud så sugen jag blev på att själv köra. Nog för att jag hade kört av i en kurva och kraschat både kropp och hoj men jag älskar kickar och det är jag säker på att man får om man åker sådär snabbt. Bangyjump skulle jag också vilja testa. Och fallkärm. Och klättring (på vägg, inte berg, det verkar FÖR läskigt). 
 
I onsdags kväll stod utgång på mitt sommarlovsschema. Bärs, förfest med en massa trevligt, roligt snack, dans, shots, drinkar och nya människor. Jag älskar att vara ute och parta (nästan lika mycket som jag älskar att träna), speciellt nu förtiden då det inte händer speciellt ofta. Tjohoo! Baksmällan dagen efter är däremot lika plågsam varje gång, annat var det när jag var ung. Baksmällorna är en av nackdelarna med att bli äldre, de blir bedrövligare för varje år, trots att jag verkligen inte dricker mer nu när jag festar än vad jag gjorde för fem år sedan.
 
I fredags åkte jag hem till min älskade familj i Dalarna. Vi solade, hängde, badade (men bara upp till knäna, jag är Fröken Badkruka nowadays), tränade, åt grillat och drack vin på fredagen. Ungefär samma proccedur var det på lördagen förutom att jag inte tränade (eftersom jag kollat fel på gymreceptionens öppettider) och att jag istället för grillat åt på Strand med min bästa vän. 
 
Idag satte jag mig på tåget hem och lämnade en ledsen hund och en moloken mamma på stationen. Varför bor de så långt bort? 
 
Väl hemma satte jag mig på cykeln för att åka till gymmet och dra av det passet jag skulle ha kört igår, nämligen ben. Det gick väldigt bra. Jag körde på som ett ånglok och vilade knappt mellan seten, 6 olika övningar, 4 set av varje på dryga 50 minuter. Behöver jag säga att svetten sprutade? Stretch på det, sen hem och nu ska jag slänga mig in i duschen, äta middag och sedan sova. Jag är väldigt trött.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjuk :(

Just nu tycker jag väldigt synd om mig själv, jag mår nämligen skitdåligt! Jag har varit lite halvillamående hela veckan (förutom i onsdags kväll då jag var JÄTTEILLAMÅENDE) men jag har inte mått såpass dåligt att jag inte kunnat göra det ska, träna, etc. Förrän imorse. Jag fick knappt i mig halva frukosten ens, trots att jag varit hungrig i flera timmar (sov inte många timmar i natt).  
 
Jag har tänkt att det berott på vätskebrist på grund av min alldeles för varma lägenhet (runt 35 grader dagtid, 28-30 på kvällen/natten. Måste skaffa AC!!) men hur många dagar kan man må dåligt av vätskebrist? Jag dricker ju vatten konstant, säkert 3-4 liter om dagen vilket är ganska mycket på mina 53 kg. Kanske att jag faktiskt har något i kroppen. Jag har inte ätit rå kyckling men jag tillbringar ganska mycket tid på gymmet och gymmet ÄR en bakteriehärd, oavsett hur bra lokalvårdarna städar.
 
På grund av mitt mående blir kvällens utgång med Martina, som jag sett fram emot så mycket, inställd och det suger lika mycket som själva illamåendet gör. 

Fredag!

Onsdagens bröstpass med Martina gick väldigt bra. Hennes bröstmuskler är grymma och hon visade mig en övning jag aldrig kört förut men som jag definitivt ska börja med!
 
På onsdag kväll mådde jag skitdåligt rent ut sagt. Illamående som jag-vet-inte-vad vilket illamåendet satt i ända tills igår kväll. Lyckades dock ta mig iväg till Amanda för en PW igår förmiddags, egentligen orkade jag inte men jag ville verkligen träffa henne. Tog med mig en vattenflaska och sippade på under hela promenaden eftersom illamåendet med all sannolikhet berodde på uttorkning. Ångrar verkligen inte att jag tog mig iväg för det är alltid lika trevligt och energigivande att hänga med henne.
 
Resten av dagen hinkade vatten fram tills det var dags att åka till gymmet för att riva av ett axelpass. Onsdagens bröstpass gjorde att det var tungt som satan men jag kämpade på. Man ska aldrig ge upp!
 
Idag har jag städat garderoben. Vikt ihop kläder, möblerat om och kastat sådant jag växt ur (inte växt ur på längden givetvis, jag har inte växt mer än en centimeter sedan jag var 11 år) eller som blivit utslitet. Nu är det sådan pedantisk ordning att jag knappt vill röra bland kläderna. Vi får se hur länge det får vara så fint. Jag skulle tippa på en och en halv dag eftersom jag ska ut imorgon kväll = dra ut alla klänningar, testa, slänga tillbaka i garderoben (eller golvet eller sängen) utan att vika ihop. Jaja, det är fint NU! Man ska leva i nuet.
 
 

Äntligen tidsåterställd

Jag har sovit extremt länge på mornarna sedan jag kom tillbaka från USA, till klockan 11 och sådär. Imorse var första dagen jag vaknade i normal tid (6.30), vilket var jävligt skönt, jag får ångest av att sova bort halva dagen. Enda undantaget är om det regnar och jag är bakis.
 
Jag har legat ute på gräsmattan och solat fyra timmar i sträck förutom en lunchpaus på några minuter och ett par vändor till tvättstugan och tillbaka. Solen tar bra alltså, det måste vara den där ozongrejen som börjar verka, jag är nästan bränd till och med. Jag har aldrig bränt mig i Sverige, förrän nästan idag då. Nu ska jag kyla av mig en aning innan det är dags att cykla till gymmet för att träna den enda delen av kroppen jag inte har träningsvärk i, nämligen bröst. 
 
I förrgår körde jag rygg och biceps vilket gick ganska tungt till en början men till slut blev ett ganska hyfsat pass ändå. Igår gick det däremot bättre då jag tränade ben tillsammans med Martina. Vi körde bland annat knäböj med ett par sekunders paus nere i "botten" vilket jag verkligen rekommenderar. Asskillerövning som tar där den ska. Det var första gången jag körde sådana böj men jag kommer definitivt fortsätta med det, åtminstone ett pass i veckan. 
 
Ändå sedan barnsben har jag avskytt att ha på mig för mycket och för knöliga kläder. Nu när Sverige levererar så vackert väder njuter jag av att skrutta runt i bara bikini om dagarna (jag drar naturligtvis på mig en klänning om jag ska ner på stan och träningskläder om jag ska till gymmet. Don´t worry!)
 
Strålande sol och fötterna i luften.

New York och en drös med bilder

Kom hem till Sverige igår morse efter en helt fantastisk vecka i New York. Det var första gången för mig i den staden och jag kan bara säga att allt man hört INTE är överdrivet, jag älskade New York!
 
Vi har sprungit runt på stan varje dag, säkert gått två mil om dagen, ätit god mat, druckit goda drinkar och umgåtts. Vi har sett frihetsgudinnan, varit på 9/11 Memorial på Ground Zero, stått uppe i Empire State Building och kollat ner på skyskrapor, besökt Central Park, shoppat kläder och skor, druckit vin på Sky Room (vilket låg på vårt hotell) och åkt gula taxibilar. Och så har vi svettats. Högsommar på Manhattan är hett, i flera bemärkelser.
 
Det är både skönt och tråkigt att vara hemma igen. Det första jag gjorde när jag kom hem till Örebro igår mitt på dagen var att åka till gymmet, eller nu skojade jag, jag sov faktiskt ett par timmar först för att jag var (är) så jäkla jetlagad. Men sen åkte jag och tränade, jag har verkligen längtat efter gymmet. Tyvärr var jag svag som tusan igår men med tanke på tröttheten var det inte alls konstigt. Jag hoppas det går bättre idag.
 
Nu ska jag laga matlådor. Sedan har jag en väska att packa upp. Och en hel trave kläder att tvätta. Hej vardag!
 
Arlanda.
 
Syrran.
 
Times Square by night (vårt hotell låg där).
 
Världens bästa föräldrar på TGI Fridays.
 
Skoavdelningen på Macy´s. Upphetsning deluxe.
 
Hela resesällskapet minus mamma (som stod bakom kameran) på Standard Grill. Ät där om ni besöker NY. Otroligt mysigt ställe.
 
På väldigt hög höjd med storasyster. (Nej, jag har inte kapat av mig håret eller blivit flintis. Jag har bara satt upp det i en knut som inte syns på kortet.)
 
Restauranthäng på Rockefeller Center.
 
Rockefeller Center.
 
Utsikt och ett glas vitt på hotellbaren.
 
Uppe i Empire State Building.
 
Mat.
 
Mat.
 
Mat.
 
Mat.
 
Och så resväskan jag ska packa upp nu!

Morgongym!

Jag vaknade 4 imorse, kunde inte somna om för att jag var så jävla hungrig. Typiskt dagen efter ett benpass. Att äta är som att stoppa mat i ett svart hål, den bara försvinner. 
 
Som jag sa igår så tränade jag imorse. Det var aslänge sedan jag gymmade på morgon men det gick ganska bra. Styrkan fanns där i början av passet men tog slut efter tjugo minuter - en halvtimme. Då var det bara att plocka fram viljan! Supersetade mig igenom hela passet för att vara så effektiv som möjligt och fick upp en riktigt bra pump. Förutom axlar och mage slängde jag även in ett par övningar bröst. Cykel hem i regnet sen.
 
Nu ska jag äta lunch, sen packa för det har jag fortfarande inte gjort. Jag kan vara den segaste människan i världen ibland.
 
Om jag får bråttom till tåget sedan får jag verkligen skylla mig själv. 

Dött benpassdöden (jag hoppas jag återuppstår tills imorgon)

Har haft en riktigt trevlig dag precis som jag trodde att jag skulle få!
 
Kom precis hem från en mycket bra benpass. Jag var rädd att det skulle kännas lika motigt och tungt som i söndags men neheråå! VIsst var det jobbigt, självklart, men det kändes inte som att kroppen stretade emot huvudet och jag kunde utan problem pressa mig så mycket som jag ville (tills benen nästan gick av och röven domnade bort). Det är många som tycker det är svårt att pressa sig själva när de kör ensamma men jag är nästan tvärtom. Jag tänker kanske inte så bra tankar till mig själv (typ "Nu faaan kör du, din svaga tjockis" "Kom igen, ta iiiiii!" "Jävla mes, bättre kan du!" osv.) om man ska snacka självkänsla och sådär men jaja, det får mig att göra det jag ska och jag vet ju själv hur MISSNÖJD jag är efteråt om jag inte gjort mitt bästa. Den känslan vill jag aldrig lämna gymmet med (även om det såklart händer. Jag har dåliga träningsdagar jag med). Summering: Jag mår bra av att trycka ner mig själv när jag tränar men enbart när jag tränar. Efteråt klappar jag mig själv på axeln för ett bra utfört arbete (om jag gjort det jag vill att jag ska ha gjort).
 
Nu är jag totaldöd, i samma sekund som jag kom ut från gymmet blev jag disktrasa. Ska stappla in i duschen och sen ÄTA och efter det SOVA. Imorgon är det upp med tuppis, packa (inte gjort det idag, bara skrivit packlista så packningen går på två minuter. Kanske tre), träna, äta och sen åka till Arlanda. Om jag återuppstår vill säga.

LEG DAAAY!

Godmorgon! Eller godmorgon, jag har varit uppe i fyra timmar, pw:at, tränat mage, ätit frukost och tvättat två maskiner kläder. Nu ska jag städa, gjorde det i lördags sist och eftersom jag stökar ner så jävla mycket, sprider ut kläder och kastar skor över hela golvet så ser det förjävligt ut här hemma. Det är som vanligt med andra ord.
 
Sen ska jag börja packa. Jag HATAR att packa och tar ALLTID med mig för mycket. Jag kastar ner hela garderoben i väskan, till och med sådant jag aldrig använt och aldrig kommer göra I FALL att jag skulle få ett ryck och byta stil under vistelsen borta. Man kan ju undra varför jag handlar kläder som aldrig kommit till användning men livet är inte alltid logiskt. Jag ska dock försöka, verkligen, verkligen försöka, packa med måtta. Så att jag kan shoppa utan begränsning i NY, annan begränsning än plånboken då. 
 
I eftermiddag ska jag träffa Amanda och ikväll ska jag träna BEN! Träningsvärken från i söndags har inte riktigt släppt men det skiter jag i, jag SKA hinna med ett till benpass innan jag åker iväg. Och imorgon ska jag träna axlar innan jag åker och om jag ska träna både ben och axlar blir jag på gymmet i en halv evighet och missar tåget till Arlanda vilket vore jävligt trist.
 
Det blir en bra dag idag. Och solen skiner! 
 
Stretchade hemma i köket igår kväll. Att gå ner i brygga är ett utmärkt sätt att sträcka ut magen, det är dessvärre väldigt svårt att få en bra bild på spektaklet om man inte har en fotograf.
 
 

Rygg, biceps, packa, New York

Jag kom hem från gymmet för en stund sedan, har haft en klient och även tränat själv. Rygg, biceps och lite mage idag. Det gick okej men rygg är inte min favoritmuskelgrupp för tillfället. Jag får blåsor i händerna efter tre marklyft och blir omotiverad eftersom jag ändå aldrig SER ryggen. Får jag några muskler eller? Tja, det vet jag ju inte eftersom den sitter på baksidan kroppen och där har jag fan inga ögon. Biceps är roligare, speciellt veckan efter pms då jag inte är lika svullen som förut (från förra tisdagen har jag gått ner två kg. Utan diet. VATTEN alltså)
 = musklerna syns bättre = skitkul. Mage tränar jag i princip varje dag så det går av bara farten, som att borsta tänderna. (Tränar inte mage TUNGT varje dag men jag gör alltid någon form av planka, med eller utan boll, när gröten är i mikron på morgon. Tips, tips! Istället för att stå och glo på mikron. Om man nu äter gröt.)
 
Naturligtvis tränar jag för att det är KUL och för att jag MÅR BRA av det men jag skulle definitivt ljuga om jag sa att det inte även var för att bli snyggare. Faktiskt. Är det någon som inte gillar att man blir snyggare av träning? Som inte tycker att det är väldigt motiverande att få större muskler/bli smalare/tightare eller vad man nu har för kroppsideal? 
 
Slutbabblat. Nu ska jag hoppa in i duschen. Imorgon ska jag bland annat tvätta kläder och börja packa väskan för på torsdag åker jag till Arlanda och på fredag till New York! Tjohooo!!!
 
 

RSS 2.0