Efter att ha sovit i fem dagar är jag tillbaka!

Ända sedan jag kom hem från min semester har jag haft en svacka på gymmet. Det har inte alls varit lika roligt, vissa dagar har jag plågat mig genom passen, kämpat, slitit, velat gråta, velat gå hem, velat vara någon annanstans än just på gymmet och det är inte likt mig. I vanliga fall ÄLSKAR jag ju att träna, det spelar ingen roll hur jobbigt det är eller hur mycket jag får slita, jag tycker ändå det är kul. Men som sagt, så har jag inte alls känt på senaste tiden.
 
Förra veckan när jag kom hem från Mora cyklade jag till gymmet, väl där, ombytt och egentligen redo för att träna vände jag om, utan att ens gått in, och cyklade hem igen. DET GICK BARA INTE ATT BITA IHOP OCH GÅ IN OCH KÖRA. Dagen efter gjorde jag ett hyfsat benpass men det där lilla extra saknades, den glädjen jag brukar känna, som får mig att pressa fram en repetition till trots att jag är totalt slut. Tog en vilodag igen efter det för att i torsdags upprepa den där cykla-till-gymmet-och-vända-innan-jag-ens-gått-in-grejen. Istället åkte jag hem och gjorde det enda jag ville göra; sova. Och som jag sov. I fem dagar. Givetvis gick jag upp och drack vatten, kollade på något avsnitt Gossip Girl ibland men huvudsysslan under dessa fem dagar var att sova. Jag var HELT utmattad, tröttare än jag någonsin varit. 
 
I måndags var jag tillbaka på gymmet, jag längtade faktiskt dit. Tangerade mitt PB i mark för att känna att styrkan faktiskt fanns där. Och jag hade ganska kul. Igår körde jag ben och DÅ kände jag verkligen att både styrkan och glädjen var tillbaka, det gick bättre än det gjort på flera månader. Jag älskade knäböjen och utfallen och alla andra övningar. Jag älskade att svettas tills min frilla var mer 1800-talsprins än Maria Larsson. Jag älskade att känna hur benen blev så stumma att jag inte kunde räta ut dem. Och när passet var över ställde jag mig på löpbandet och sprang 30 minuter. Bara för att det var så härligt. JAG ÄR TILLBAKA!
 
Egentligen är det konstigt att jag inte kollapsat tidigare. Jag har ställt väckarklockan i princip varje dag i över tio år, även under semester, helger och lediga dagar. För att inte slösa bort tiden på att sova liksom. Jag har ställt otroliga krav på mig själv i VAD JAG ÄN GJORT, från att städa lägenheten när jag ska ha besök till att pw:a snabbare på min morgonrunda till att gymma hårdare till att prestera på topp på prov till att vara i form till att sälja kosttillskott till att...ja, ni fattar... Dessutom blev jag ordentligt nedtryckt i somras och i början av hösten, fick höra att jag var oattraktiv, inte kunde något, var ett äckel, osv... Mer på det tänker jag inte gå in, men det tog ganska hårt. 
 
Det viktigaste nu är hursom att jag är tillbaka. Jag är full av energi och vill göra allt! Jag har dock lärt mig av mina misstag och tänker TVÅNGSVILA två dagar i veckan från träningen, och INTE svara på jobbrelaterade mejl och sms efter 22 på kvällarna. Efter 22 sätter jag faktiskt mobilen på ljudlös, stoppar in bettskenan i käften och somnar. Kanske att jag läser deckare eller ser på Gossip men jag jobbar inte. Utbränd som 24-åring är inget jag tänker bli. Bra så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0