Sommaren 2010

Sommaren har gått alldeles för snabbt och nu är den i princip slut. Jag har jobbat nästan varje dag och varit trött som en pensionär. Festat har jag gjort två gånger. Båda gångerna i Mora, på den hippa Wasastugan (om ni inte fattade ironin i att jag kallade Wasastugan hipp, så säger jag det nu, jag var ironisk. Som satan).

En utlandsresa har jag dock hunnit med. Till Turkiet. Med min fina vän Hanna. Och det började så bra.

Hoppade på tåget till Arlanda. Hanna fick en försenad födelsedagspresent av mig (väldigt försenad. Damen fyller år i mars) och vi skålade i champagne för en kommande semestervecka.

Framme på Arlanda. Åt lunch (och drack vin).

Väntade på planet och gick runt i Taxfreen. Handlade rosé och jordnötter.

Fick äntligen hoppa på planet. Blev granne med en kvinna, vars namn var Marie. Hon var i panik. Kände på sig att något skulle hända, sa hon. Hennes sällskap tyckte hon skämde ut sig när hon gormade och skrek om hur ett plan i Colombia dagarna före hade träffats av blixten, och ja, kanske att hon skämde ut sig. Men hon måste ha varit synsk. Eller bara nojig och flygrädd.

Startade. Somnade i princip innan vi lämnat marken. Att flyga är långtråkigt. Lika bra att utnyttja tiden och sova.

Vaknade av kaptens röst i högtalarna. Vi skulle tillbaka till Arlanda. Vi hade tydligen träffats av blixten inte bara en, utan två gånger. Medan jag sov. Happ.

Fick gratis vin (eller värdecheckar att handla för på Arlanda. Vi handlade vin). Informerade Expressen om detta flygdrama som blåsts upp som fan i tidningarna redan innan vi fått gå av planet. Vi fattade ingenting. Vad var grejen? Kapten var ju lugn (enligt Aftonbladet.se var han "skärrad"). Sa att plan klarade sådant. Att det bara var en säkerhetsrutin att vi fick lov att vända tillbaka. Well. Inte enligt kvällspressen.

Efter mycket om och men och många timmar senare fick vi sova på hotell över natten.

Dagen efter var planet lagat och vi kunde åka till Alanya. Hurra!

Framme sent på kvällen. Ut och äta middag. Coctails till efterrätt. Hem, sova. Upp och sola dagen efter.

HOT, HOT, HOT. 45 grader och sol.

Rosé och fanta på hotellrummet, smink och hårfix (ingen idé när man är utomlands egentligen. Hur mycket man än använder plattång blir håret ändå lockigt och ostyrigt efter fem minuter).

Kväll igen. Testade nattlivet. Jag tyckte det sög. Svettigt, äckligt och inga svenska snygga män överhuvudtaget.

Resten av veckan. Sol. Bad. Drinkar. Tills jag blev sjuk.

Sängläge för mig resten av resan. Jag hade så ont och trodde jag skulle dö. Eller tvingas in på turkiskt sjukhus där ingen förstod vad jag sa. Men det gick bra och till slut skulle vi hem. En hemresa värre än ditvägen och "flygdramat".

Jag svimmade på planet. Höll på att kräkas i en plastpåse. Blev buren av flygvärdinnorna så jag skulle få ligga ner (på det hårda golvet. De hade inga förstklassiga sängar med duntäcke, tyvärr). De tog pulsen på mig. Matade mig med vatten och pepsi. Klappade mig på pannan med ispåsar. Fy. Fan.

Nu har jag nästan återhämtat mig, även om det tog en hel vecka. Och idag låg en väldigt gullig krya-på-dig-present i postlådan. Åh! En del människor vet hur de ska få mig glad!

Om jag låter negativ när jag pratar om resan är det inte med mening. Jag och Hanna hade mycket kul och jag har skrattat mig vältränad (skratt är mer effektivt än sit-ups och plankan). Att utelivet i Turkiet inte är min grej och att jag blev sjuk var det enda tråkiga.

Men annars, fantastiskt väder, fantastiskt resesällskap och drinkar varje dag!

          
Träffade Natalie (Juristen från Göteborg) och hennes mamma för drinkar en kväll. De var i Alanya samtidigt som oss! Natalie har jag inte träffat sedan jag flyttade från Örebro i juni, så det var ett mycket kärt återseende och så kul vi hade!






RSS 2.0